Att andas och slappna av

Nu är hon här, vår nyfödda lilla tjej. Det är verkligen ett mirakel hur det funkar...att det skapas en helt unik människa som växer inuti magen som sedan kommer till världen. Så konstigt och samtidigt så självklart.

Båda mina graviditeter har varit väldigt okomplicerade och det är jag väldigt tacksam för. Ingen foglossning, väldigt lite ryggont, ingen svullnad, nej knappt några krämpor alls faktiskt. Även båda förlossningarna har gått bra, och snabbt, men den senaste gick kanske lite för snabbt!?! Barnmorskan hann inte riktigt med att tolka mina värksignaler och märkte inte att jag hade krystvärkar så bebisen rutschade ner på golvet, till allas stora förvåning. Det var dock ingen fara med henne men vi blev nog alla lite överrumplade över hennes entré. Det var så hon fick smeknamnet raketbebisen. :)

Mitt bästa verktyg under förlossningen var helt klart andningen, att djupandas och slappna av i varje värk, med vetskapen om att det tar mig närmare slutet och mötet med bebisen i magen. Jag tog dock hjälp av lustgas när det blev för smärtsamt. Jag har till stor del yogan att tacka för både andningen och förmågan att slappna av även när känslan av smärta infinner sig.

Den största utmaningen för mig när det kommer till barnafödande är helt klart att amma. Fy vad ont det gör! Förra gången led jag mig igenom 4 månader med ömsom amning, pumpning och flaskmatning med mjölkersättning. Det var inte direkt någon rosenskimrande tid. Denna gången visste jag bättre och var mer förberedd på hur det kunde vara, men fortfarande med en önskan att vilja amma. Inte för att "man ska", utan för att jag vill. Det gör fortfarande lika ont men det känns ändå ok. Med förebyggande smärtstillande och en mer avslappnad inställning så har det faktiskt gått över förväntan. Även här tar jag hjälp av djupandning och avslappning. Vi ska nog fixa det, jag och den nyfödda lilla tjejen.

Flygande hälsningar /Nellie