Tävlingsmänniska eller bara målmedveten?

Denna veckan laddar jag inför Lergöksloppet i Ängelholm där jag ska springa 10.2 km. Det är inte så fasligt långt egentligen och man kan ju tycka att för en person som jag som ändå tränar en kombination av styrka, kondition och rörlighet regelbundet ca. 3-4 gånger i veckan så kanske inte det är någon stor prestation men för mig är det ändå det. Jag löptränar inte mycket. Jag vill egentlige det men varje gång jag försöker så vill kroppen inte riktigt vara med och det slutar alltid med att jag får ont någon stans, oftast i höfterna på ett eller annat sätt, och då vill jag inte springa mer. Jag vill arbeta med kroppen, inte mot den. Samtidigt vill jag kunna springa. Pressar jag mig för mycket för fort undrar jag? Men nej, jag tycker inte det.

Även inför detta lopp så tog det stopp efter ett par träningstillfällen. Det sista jag gjorde vara att testspringa sträckan vilket var för ett för ett par veckor sedan. Sedan dess har det inte blivit någon löpning som kan klassas som träning inför loppet. Mina tankar inför lördag pendlar mellan att tänka "yes, på lördag ska jag visa för mig själv att jag har ett tjockt pannben och springa så det ryker" och "äsch, det spelar ju inte så stor roll vilken tid jag får, huvudsaken är ju att genomföra loppet tillsammans med mina vänner". Jag frågar mig rätt ofta vad det är som gör att jag inte taggar till och blir sådär peppad att göra mitt bästa. Egentligen är det rätt olikt mig som annars kan vara både envis och uthållig. Är det målet som är problemet, att det saknar ett större syfte och därför inte är så viktigt för mig? Eller är det så att jag fegar ur för att jag inte vill misslyckas? Jag vet faktiskt inte. Det känns i alla fall inte som jag är någon tävlingsmänniska med den attityden och jag är inte heller säker på om jag vill var det.

Min vän och löpcoach Emma och jag efter vår första runda tillsammans.

Uppvärmning inför Kullamannen 6km 2013

Hur definierar man en tävlingsmänniska då? Jag pratar nu om de som tävlar för skojs skull, alltså inte de som livnärar sig på sin idrott, där tävlingen är ett yrke, ett jobb. Jag funderar på om en tävlingsmänniskor främst vill vara bäst (eller i alla fall bättre än vissa andra) eller är det viktigaste att vara mindre dålig än "de andra" (vilka det nu än är)? Hur är det då om man är målmedveten, är det samma sak som att vara tävlingsmänniska? Nä, det skulle jag inte säga, för målmedveten tycker jag definitivt att jag är. Skillnaden är kanske att som målmedveten "tävlar" jag bara med mig själv och syftet med det jag gör är att utveckla mig själv medan en tävlingsmänniska i första hand vill vara bättre än andra.

Hur ser du på detta? Är du tävlingsmänniska eller målmedveten, eller kanske både och?

Flygande hälsningar /Nellie

Gratis seminarie

Kommer ni ihåg seminariet jag skrev om för ett tag sedan, det som handlade om hur vi kan få ett rikare liv? Nu har jag fått möjlighet att erbjuda er att gå på seminariet helt gratis. Jag kan verkligen rekommendera er att gå dit, det ger en del nya perspektiv på tillvaron.

Du kan välja på att gå i Malmö, Göteborg eller Stockholm fram till och med den 31 maj 2013. Antalet "gratisbiljetter" är obegränsat så bjud gärna med dig någon som du tror skulle vilja (eller behöva) en spark i ändan, för det är precis vad det är. För gratis anmälan använd denna länk.

Flygande hälsningar /Nellie

Livsstilsmentor

Oj vad mycket ny energi jag har efter helgen på Nike Blast i Stockholm! Det är svårt att förklara vad det är om man aldrig varit där. Det är ju träningspass men det är lite som att gå på en massa mini-konsert efter varandra en hel dag, eller rättare sagt två dagar i rad. Olika träningsformer varvat med en och annan föreläsning. Det går verkligen i ett och man blir helt uppfylld av stunden, inspirationen, energin och alla likasinnade människor. Förkylningen höll sig i hyfsat skick så jag kunde träna en hel del pass, om än inte de mest högintensiva varianterna. Nä, för min del blev det mest rörlighetsträning, så skönt för kroppen! Jag har en sådan där skön träningsvärk och kroppen känns förvånansvärt stark. Härligt!

Tack vare att jag inte kunde träna alla pass jag planerat så gick jag på fler föreläsningar än jag brukar, och det var nog meningen att det skulle vara så. Nu ska jag verkligen sticka ut hakan och säga att jag har (äntligen) kommit på var jag vill göra, vad jag brinner för och allt bara faller på plats och det har blivit så tydligt för mig. Detta kommer även innebära något ändrat fokus här på bloggen, eller kanske snarare blir det en mer tydligt fokus.

Hej, jag heter Nellie, jag är livsstilsmentor. Jag visar vägen mot en hållbar hälsa.

Flygande hälsningar /Nellie