Bästa pizzan i Cala Bona

Det är skillnad på pizza och pizza. Väldigt stor skillnad. Personligen föredrar jag italiensk pizza på tunn och spröd botten med frisk men smakrik tomatsås och ett tunt lager mozzarella som inte trådar sig. Precis sådan pizza var det vi fick på Panetosto, den bästa pizzerian i Cala Bona, ja kanske på hela Mallorca. Favoritpizzan var toppad men squash, smakrik parmesan och riktigt fin parmaskinka.

Vi försökte faktiskt hitta andra restauranger men varje gång kom vi fram till att det inte fanns mycket annat som slog de goda pizzorna, och inte heller läget eller mysfaktorn som Panetosto bjöd på. Nej inte ens den spanska paellan faktiskt. Så nästa kväll var det åter pizza som gällde. Det blev alltså pizza varannan kväll, en hel vecka.

Mysfaktorn ja, det var faktiskt den som fångade mitt intresse först, kanske för att det påminde lite om vår egen altan med soffor av gamla lastpallar. Här hade de dessutom dynor och kuddar i smutsiga pasteller och det är så himla snyggt! Och så utsikten över havet, det är ju svårslaget.

Som pricken över i:et och grädde på moset så serverade de också riktigt goda Mojitos. Det var sådär perfekt balanserade så det inte blev för sliskigt, och med precis lagom mycket smak av mynta.

Flygande hälsningar /Nellie

Familjesemester på Mallorca

Det var inte igår jag åkte på charter och jag är inte säker på att jag kommer göra det igen, men trots det så måste jag säga att vi har haft en riktigt härlig vecka i Cala Bona, en liten turistby på Mallorcas östkust. Vi valde att inte gå all in på charterkonceptet med all inclusive och det är jag väldigt glad för. Inte för att det är något fel med det, men det passar inte oss, eller det är kanske mest mig det inte passar om jag ska vara helt ärlig. Jag har svårt för stora matbufféer som har allt, och ingenting, men så är jag rätt kräsen med mat också. Men bara för att vi valde att fixa mat på egen hand så har vi ju inte varit på någon hälsoresa direkt. Efter tips från en av tjejerna som är med och springer på tisdagarna så hittade vi en riktig pärla. En supermysig italiensk restaurang som ligger precis vid havet, bara ett stenkast från hotellet. En restaurang med himmelskt goda pizzor, riktigt bra service och den bästa mojiton ever. Var mer kan man önska sig? Den var så bra att den förtjänar ett helt eget inlägg senare. Men vi har alltså ätit pizza fler gånger på en vecka än jag gör på ett helt år i vanliga fall. Så värt det!

Förutom att smaska pizza så har vi badat. Det fanns ett gäng olika pooler och alla var roliga på sitt sätt. Lillasyster höll mest till i babypoolerna med soltak, medan storasyster hoppade och simmade var helt det fanns vatten. Vattenrutschkanorna blev dock aldrig någon favorit, trots att vi laddat upp med vattenlek tidigare i sommar. Vi tog oss också iväg längs strandpromenaden till en riktigt härlig strand i Cala Millor ca 2 km bort. Det fanns en strand som låg halvvägs dit, men den var inte ens hälften så fin med både grov sand och grumligt vatten och strandpromenaden var så himla mysig så den extra promenaden var absolut värt det. Butikerna var dock precis vad en kan förvänta sig just längs en strandpromenad, en himla massa krimskrams.

Höjdpunkten i storasysters ögon (Maja 3,5 år) var helt klart Vings maskotar Lollo och Bernie. Alltså den som kom på detta borde få någon form av bonus av Ving. En björn och en giraff som är bästa kompisar och som bor i mini-land. Jodå, det är en sång, med rörelser till. Vilken lycka det var för henne att efter några dagars trevande våga gå fram och ge dem high five, och till sist till och med en kram. Jag som förälder tycker faktiskt att det var superbra ordnat med lekhus (dvs. mini-land) och aktiviteter och all personal var så himla härliga med barnen. Som bonus ville storasyster (äntligen) göra sig av med sin napp, vilket var något av en chansning, en vet ju inte hur jobbigt det blir, men det gick över förväntan. Det blev dock ett litet bakslag vid hemkomst igår natt men det ordnade upp sig idag så nu är alla nappar borta (bokstavligen).

Kommer vi åka på charter igen?
Kanske. Vart ska vi åka i så fall?

Kommer vi åka med Vingresor eller något annat bolag?
Förmodligen Ving igen. De andra bolagen känns rätt mossiga i jämförelse.

Är vi laddade för hösten?
Absolut!

Flygande hälsningar /Nellie

Efter regn kommer solsken

Snart har halva semesterveckan passerat och vi har haft det hur bra som helst. Gårdagen bjöd dock mest på regn så idag njuter vi lite extra av solens varma strålar och har dragit på utflykt till stranden. Visst är poolerna på hotellet fina, men det är något visst med att bada i havet. Det salta turkosa vattnet. Vågorna som rullar in. Havsvinden. Sanden mellan tårna när en går längs strandkanten.

Flygande hälsningar /Nellie

Hälsning från Mallorca

Det sitter i huvudet

Igår, efter en härlig dag på stranden i Kämpinge i Höllviken, så var planen att springa 12-13 km tillsammans med maken. Det var min kära vän Emma som gav mig utmaningen på vägen hem efter förra helgens yogafestival. Jag skulle springa längre än jag brukar, ja mer än dubbla sträckan faktiskt. Varför? Jo, för att jag skulle se att jag faktiskt kan/orkar. Och för att avdramatisera att springa mer än en mil. Tack Emma! Vi fick en alldeles underbar runda på 12,4 km, och det var inte vilken sträcka som helst utan milspåret i Skrylle, vilket innebär många tuffa backar. Ändå kände jag att jag hade velat springa ännu längre, fast mina ben (speciellt vaderna och höftböjarna) inte alls  är vana vid löpning på mer än en halvtimme, och vi var ute en timme och 20 min. Nu vet jag vilka mina svagheter är och vad jag behöver stärka upp. Det var faktiskt en av de första löprundorna som jag upplevde att det mentalt var väldigt lätt. Hade det varit tvärt om, att benen var pigga och starka men att jag inte hade rätt fokus, då hade det förmodligen varit mycket tyngre. När huvudet är med så kör benen på fast det är jobbigt och fast det börjar göra ont. Rätt coolt faktiskt!

Om sanningen ska fram så ville jag stanna första gången redan under transportlöpningen på 700m till skogen. Det gick bara uppför och det var varmt och kvalmigt. Men så fort vi kom in i skogen så blev det genast mycket lättare. Luften var sval och solens låga strålar lyste försiktigt genom trädkronorna. Det första 5 km gick överraskande lätt, även om vaderna började krångla lite redan efter ett par km. Sen kom den sjätte kilometern som gick på en trist grusväg och då kom genast tankar på att stanna och gå en stund. Men nej, det var det inte tal om, istället sänkte vi tempot något tills energin kom tillbaka. Det gjorde den återigen när vi svängde ner på en liten skogsstig och jag berömde mig själv för att jag lyckats behålla positiv energi så länge. Nu hade vi sprungit mer än hälften!

Sen kom den första riktigt branta backen. Det var på den sjunde kilometern, och jag gick för första gången. I ytterligare två kilometer fortsatte backarna, de flesta långa och sega. Jag matade på med korta och långsamma steg (maken gick bredvid, i samma tempo) tills vi kom till den sista backen som är en riktigt brant en. Då gick jag, för sista gången. Det kändes som om både vaderna och höftböjarna skulle gå av, men inte ens det kunde rubba min mentala styrka. Så fort backen var bestigen så sprang vi igen, båda två. Vi ökade farten i alla nedförslut och lät benen rulle. Jag tackar ännu en gång Emma för att hon lärt mig detta, det underlättar mycket att känna att det känns lätt och går snabbt, för en kort stund i alla fall.

När vi sprungit lite mer än 10 km så genade vi på ett ställe för att få lite mer trail och sen var det bara att knata på hemåt på kända stigar. När vi kom till 12 km så lade jag in nästa växel och drog ifrån maken de sista 400 meterna till vår målgång. Det är så typiskt mig. När jag vet att det bara är en kort bit kvar, då vågar jag dra på! Vi hade satt som mål att snitta 7 min/km på rundan, vilket innebär att vissa kilometer går på lite mer än 5 min, och andra på en bit över 8 min. Jag trodde att det var väl optimistiskt men det skulle visa sig att det inte alls var omöjligt, det var till och med rätt rimligt. Snittiden landade på 6.43. Wow, tyckte jag! Egentligen är det helt oviktigt för mig hur snabbt eller långt jag springer men idag ville jag testa mig själv och se vad jag klarade av, och då är det ju rätt bra att ha någon form av mätmetod.

Idag är det framförallt vaderna som är stela. Jag kunde faktiskt ta mig ur sängen när klockan ringde även om det var med stappliga steg. Nu är det nämligen slut på semestern, maken jobbar och jag återgår till att vara föräldraledig på heltid (ett par veckor till alla fall).

Flygande hälsningar /Nellie

Sommardagar i Blekinge

I början av veckan åkte vi till Karlskrona och hälsade på mina släktingar, min faster och kusinerna. Eftersom vi träffas så sällan så bestämde vi oss för att sova över så vi skulle få lite mer tid tillsammans, även efter att barnen somnat. Det var riktigt bra tänkt för vi fick verkligen tid att prata om både drömmar och framtidsplaner och vi avhandlade en hel del i jacuzzin under en stjärnklar himmel. Dag två fick vi äntligen se sommarhuset som min faster och hennes man köpt för ett tag sedan. Huset låg som på ett vykort precis vid en sjö och även om det var hur fint som helst såhär i sommartid så föreställde jag mig hur vackert det kommer vara där till hösten. Jag ser framför mig att strosa i skogen med ylletröja och gummistövlar och att sitta framför brasan och njuta av trädens vackra färger mot sjöns blanka vatten.

Vi badade och fikade om vart annat och plötsligt var det dags att ge sig av hemåt, efter två riktigt härliga dagar i underbara Blekinge.

Flygande hälsningar /Nellie

Lekfullt födelsedagsfirande

Vilken dag vi har haft! En riktig heldag på Tosselilla sommarland med familjen, och makens systers familj. Tänk att det tog oss så lång tid att ta oss dit, men nu blev det äntligen av på makens 35-årsdag. Men vi började såklart dagen med skönsång och frukost på sängen till födelsedagsgrisen.

Nya innetofflor är väl en bra 35-årspresent?!

Kusinerna intar griståget!

Ballongkarusellen vågade alla åka till sist. Först tyckte storasyster att den gick för snabbt,

men när kusinerna åkte med så gick det bra.

Det blev riktigt pang-väder under eftermiddagen så då intog vi vattenlandet och gick bananas. Splash!

Jag tror att vi "vuxna" hade minst lika roligt som barnen, och de hade sannerligen kul! 

Lillasyster badade inte fullt lika mycket men verkade trivas bra på en filt i skuggan. 

Nu är alla badkläder upphängda och det är dags att ta en dusch och krypa till sängs. Imorgon väntar ännu en dag med bad, om än något mindre äventyrligt.

Flygande hälsningar /Nellie

Yoga i Maglehem

Semesterdagarna rullar på och idag börjar vi vår sista vecka innan maken ska jobba ett par veckor för att sen vara föräldraledig, vilket betyder att jag ska börja jobba igen (fast först ska vi ha ett par extra veckor semester).

De senaste dagarna har vi hängt med makens familj i Brösarp, i en stuga mitt i skogen, och på stranden såklart. Nej, det var inte klassiskt strandväder men vad gör väl det?!? En kan fortfarande gräva i sanden, springa i strandkanten och äta glass. 

Turligt nog sammanföll denna Österlenutflykt med en liten yogafestival som jag skulle leda pass på. Så på lördagen efter lunch så blev jag skjutsad till en glänta i närheten av Maglehem där NoW-yogafestivalen skulle gå av stapeln. 

Efter ett tag kom min kära vän Emma och gjorde mig sällskap. Vi tog en paus från gläntan och körde ner till havet och stranden där resten av fam Rolf höll till. Efter en promenad längs med havet och en tur till stugan för att hämta högtalare så var vi på plats i yoga-gläntan igen. Jag roddade med min musik inför den klass jag skulle leda och Emma chillade i gräset.

Allså detta pass, det var så kul att leda dessa modiga och öppna yogis genom kraftfulla flöden. Detta vill jag göra mer av. Mycket mer!

Flygande hälsningar /Nellie

Trädgårdsbygge

Vi är klara! Med både lekkojan och utköket, ja i alla fall vad gäller byggandet. Det är ju lite annat kvar son att koppla vatten till köket, ta hand om "avloppsvattnet", skrubba diskbänken och få till bra förvaring på hyllorna, så vi är ju inte direkt sysslolösa. Och så tänkte jag pimpla kojan lite mer så den blir lite roligare. Vi fick dessutom för oss (eller det var nog mest jag) att möblera om på altanen med köket, och vi har fortfarande inte riktigt bestämt hur vi vill ha det. Tur att vi har semester ett par veckor till! :) Vad gör ni på semestern?

Flygande hälsningar /Nellie

Avslut och början

Juni är slut och juli har börjat. Bloggutmaningen #uppochhoppaijuni lägger jag på hyllan och återgår till att skriva om sådant jag sysslar med på dagarna. Note to self: det där med bloggutmaningar är verkligen inte min grej. Jag har längtat efter att skriva om nya experiment i köket, våra semesterförberedelser, min premiär som instruktör på det lokala gymet och de härliga semesterdagarna vi haft här i Danmark. Ni som följer mig på Instagram har dock fått hänga med lite i alla fall (jag heter nellierolf).

Vi är alltså på Nordsjälland på familjesemeter för att fira min bonusmamma som fyller 60. Vi hyr ett hus i Dronningmølle som ligger mellan Hornbæk och Gilleleje på Danmarks riviera. Vi njuter av att sommaren och solen äntligen har kommit. Idag har vi haft en heldag på stranden och vattnet var hela 18 grader. Så underbart! Men inte nog med det, när vi kom hem så badades det ännu mer i den uppblåsbara minipoolen. Vi hoppas på en repris med sol och bad på en ny starn imorgon.

Flygande hälsningar /Nellie

Imponerad!

Han har gjort det igen, min bror. En ny film alltså. Den är från förra vintern då vi var i Idre fjäll. Enjoy!


Flygande hälsningar /Nellie

Sommarminnen

Jag börjar bli sugen på att baka lussebullar, dricka glögg och julpynta här hemma men idag har jag drömt mig tillbaka till den härliga sommaren vi hade. Min bror har redigerat sin första film av material från segelsemestern i somras då min pappa seglade från Blekinge, upp till höga kusten och tillbaka och vi i familjen löste av varandra under resans gång. Jag är så imponerad av att han fått ihop en så bra film att jag vill dela den här med er.


Flygande hälsningar /Nellie

Gone sailing

I morgon packar vi bilen och kör norrut, mot Trosa. Där hoppar vi ombord på Conquest, en trogen kompis sedan 1986. Min far med besättning har tagit henne dit från Örnsköldsvik (ja alltså far min har ju seglat upp henne dit från Blekinge också) och vi hoppas kunna segla ner till Västervik. Men med väder och vind vet man ju aldrig vad som händer...

Jisses vad ungen har växt på ett år! Det blir första året som vi verkligen seglar med lill-tjejen och det ska bli spännande att se vad hon tycker om det. Hoppas bara vi slipper sjösjuka för det är inget vidare kul. Förra året var vi i båten rätt mycket men då låg vi mest kvar vid bryggan så det räknas kanske inte direkt som segling.

Flygande hälsningar /Nellie

Semesterboost

Här kommer nu en hel drös med bilder från förra veckans semester på spanska solkusten. Denna resan fotograferade jag faktiskt ovanligt lite, inte mer än 200 bilder. Det är nog någon form av bottenrekord. Men några somriga bilder blev det i alla fall. Så luta dig tillbaka och sug  in sommarkänslan och solens värmande strålar.

Flygande hälsningar /Nellie