Vinter i Skåne

Det började med frost kyliga vindar och sen kom äntligen snön. Det är inte många dagar på ett år som snön ligger vit på marken och lyser upp den annars rätt gråa tillvaron. Dessa kalla men soliga dagar har vi varit på utflykt i skogen och åkt pulka, eller försökt i alla fall. Jag och maken hade nog roligare än barnen. :)

Jag har också varit ute på två löppass i snön, ett kortare på egen hand och ett lite längre tillsammans med maken. Alltså allt är ju relativt, det långa passet var 7 km och vi gick ett flertal gånger. Men nu har jag faktiskt satt ett träningsmål. Den 14 april (min födelsedag) så ska jag kunna springa samma runda utan att gå och utan att få ont i kroppen.

Flygande hälsningar /Nellie

Joggningtur

Efter en arbetsvecka med många timmar sittande på ändan framför datorn så kände jag mig otroligt sugen på att komma ut och röra på mig. Egentligen hade jag tänkt träna igår men efter att ha somnat i storasysters säng vid nattningen så kunde jag inte riktigt kicka igång kroppen. Visst lockade soffan, men de tomma, dimmiga och gatlyktebelysta gatorna lockade mer. Så när lillasyster somnat drog jag på mig träningskläderna, satte igång ett avsnitt av Maratonpodden och började jogga. Det gick inte snabbt, och till en början gick jag bitvis men vet ni vad, det spelar väl ingen roll. Efter ett tag så ville benen bara jogga och jag ökade tempot lite, inte mycket, men lite. Jag blev aldrig riktigt trött men jag blev skönt varm i kroppen. 30 min senare var jag hemma igen; pigg och glad, och samtidigt lugn och nöjd. En varm dusch senare satte jag mig i soffan men en kopp te och en macka och satte på Tvn.

Flygande hälsningar /Nellie

Löpning i grupp

Sakta men säkert lägger jag till några fler kilometer i löparskorna tillsammans med de tjejer som har kommit till Bulltofta för att löpträna med B.A.B.Y. runners team Malmö. Vi började med att mjuka upp kroppen med några enkla övningar inspirerade från yogan. Eftersom det börjar bli lite kyligare på kvällarna så gäller det dock att få upp pulsen lite mer så kroppen blir ordentligt varm innan vi går på den mer intensiva delen av passet så det blev en del knäböj och utfallssteg också. Efter det var det dags för den obligatoriska löpskolningen följt av ett par stegringar för att få lite fart i benen.

Dagens intervaller:
8 x 45s (45s vila)
6 x 30s (30s vila)

Reflektionerna efter intervallerna var som vanligt att en orkar så mycket mer i grupp. Framförallt så hade de flesta som var med inte sprungit intervaller på egen hand, men i grupp så går det hur bra som helst. Vi pratade även om att det känns bra att vi är en grupp nu när det börjar bli mörkt ute.

Vi avslutade med ett par styrkeövningar innan vi varvade ner och stretchade. Glada, nöjda och svettiga skildes vi åt och ses förhoppningsvis igen nästa vecka.

Flygande hälsningar /Nellie

Det sitter i huvudet

Igår, efter en härlig dag på stranden i Kämpinge i Höllviken, så var planen att springa 12-13 km tillsammans med maken. Det var min kära vän Emma som gav mig utmaningen på vägen hem efter förra helgens yogafestival. Jag skulle springa längre än jag brukar, ja mer än dubbla sträckan faktiskt. Varför? Jo, för att jag skulle se att jag faktiskt kan/orkar. Och för att avdramatisera att springa mer än en mil. Tack Emma! Vi fick en alldeles underbar runda på 12,4 km, och det var inte vilken sträcka som helst utan milspåret i Skrylle, vilket innebär många tuffa backar. Ändå kände jag att jag hade velat springa ännu längre, fast mina ben (speciellt vaderna och höftböjarna) inte alls  är vana vid löpning på mer än en halvtimme, och vi var ute en timme och 20 min. Nu vet jag vilka mina svagheter är och vad jag behöver stärka upp. Det var faktiskt en av de första löprundorna som jag upplevde att det mentalt var väldigt lätt. Hade det varit tvärt om, att benen var pigga och starka men att jag inte hade rätt fokus, då hade det förmodligen varit mycket tyngre. När huvudet är med så kör benen på fast det är jobbigt och fast det börjar göra ont. Rätt coolt faktiskt!

Om sanningen ska fram så ville jag stanna första gången redan under transportlöpningen på 700m till skogen. Det gick bara uppför och det var varmt och kvalmigt. Men så fort vi kom in i skogen så blev det genast mycket lättare. Luften var sval och solens låga strålar lyste försiktigt genom trädkronorna. Det första 5 km gick överraskande lätt, även om vaderna började krångla lite redan efter ett par km. Sen kom den sjätte kilometern som gick på en trist grusväg och då kom genast tankar på att stanna och gå en stund. Men nej, det var det inte tal om, istället sänkte vi tempot något tills energin kom tillbaka. Det gjorde den återigen när vi svängde ner på en liten skogsstig och jag berömde mig själv för att jag lyckats behålla positiv energi så länge. Nu hade vi sprungit mer än hälften!

Sen kom den första riktigt branta backen. Det var på den sjunde kilometern, och jag gick för första gången. I ytterligare två kilometer fortsatte backarna, de flesta långa och sega. Jag matade på med korta och långsamma steg (maken gick bredvid, i samma tempo) tills vi kom till den sista backen som är en riktigt brant en. Då gick jag, för sista gången. Det kändes som om både vaderna och höftböjarna skulle gå av, men inte ens det kunde rubba min mentala styrka. Så fort backen var bestigen så sprang vi igen, båda två. Vi ökade farten i alla nedförslut och lät benen rulle. Jag tackar ännu en gång Emma för att hon lärt mig detta, det underlättar mycket att känna att det känns lätt och går snabbt, för en kort stund i alla fall.

När vi sprungit lite mer än 10 km så genade vi på ett ställe för att få lite mer trail och sen var det bara att knata på hemåt på kända stigar. När vi kom till 12 km så lade jag in nästa växel och drog ifrån maken de sista 400 meterna till vår målgång. Det är så typiskt mig. När jag vet att det bara är en kort bit kvar, då vågar jag dra på! Vi hade satt som mål att snitta 7 min/km på rundan, vilket innebär att vissa kilometer går på lite mer än 5 min, och andra på en bit över 8 min. Jag trodde att det var väl optimistiskt men det skulle visa sig att det inte alls var omöjligt, det var till och med rätt rimligt. Snittiden landade på 6.43. Wow, tyckte jag! Egentligen är det helt oviktigt för mig hur snabbt eller långt jag springer men idag ville jag testa mig själv och se vad jag klarade av, och då är det ju rätt bra att ha någon form av mätmetod.

Idag är det framförallt vaderna som är stela. Jag kunde faktiskt ta mig ur sängen när klockan ringde även om det var med stappliga steg. Nu är det nämligen slut på semestern, maken jobbar och jag återgår till att vara föräldraledig på heltid (ett par veckor till alla fall).

Flygande hälsningar /Nellie

Baka och springa, det är livet!

Denna dagen låg helt oplanerad för mina fötter, förutom ett träningspass på förmiddagen tillsammans med andra föräldralediga här i byn. Men det dök bara upp en annan person på träningen så vi improviserade lite men sen kom regnet, en rejäl skur så vi skulade och bestämde oss för att möta upp en tredje person för promenad istället. Men då skulle barn ammas så det blev ingen promenad heller. Istället fick jag sällskap hem av en nyvunnen bekant (eller egentligen inte för vi kände till varandra redan på gymnasiet). Vi har en idé som vi pratade vidare om. Mycket spännande! Hon heter Marie gör bland annat roliga illustrationer och bloggar om föräldraskap här.

När jag hämtade storasyster på förskolan luktade det nybakat bröd och jag blev sjukt sugen på att baka jag också. Eftersom det var kallt, blåste och regnade i omgångar så var det en förträfflig eftermiddagsaktivitet. Vi bakade scones med keso. Storasyster var tyvärr inte överförtjust när de väl var klara men jag tyckte att det var desto godare.

När maken kommit hem och vi hade ätit kvällsmat kände jag fortfarande att jag blivit snuvad på min träning idag så jag gav lillasyster mat och nattade henne och så snörade jag på min mina favoriter, inov Trailroc som är det absolut bästa löparskon jag sprungit i. De är perfekta på ojämna och leriga stigar. Regnet kom och gick men lyckan bestod. Ja, så romantiskt var det. Jag älskar att springa när det regnar. Då känner jag mig levande! Sen blev det några #yogaspring-positioner. Ni som följer mig på Instagram förstår vad jag pratar om. Ni andra kan kolla här.

Nu har jag duschat och kollat på TV, och jag ångrar lite att jag lade de scones som blev över i frysen. Det hade ju varit gott med en nattamacka. :)

Flygande hälsningar /Nellie

Nypremiär med B.A.B.Y. Runners Team

Igår gjorde jag come back som löpcoach med B.A.B.Y. Runners Team Malmö. Jag har funderat ett tag på om jag verkligen har tid att engagera mig fortsatt, med två barn och allt vad det innebär. Är det värt att köra 20 min till Malmö, träna med gänget och sedan köra hem igen, mitt under prime time hemma (dvs. läggdags för båda barnen)? Under gårdagens pass så stod det klart, JA, det är det! Alltså det går inte riktigt att förklara hur roligt der är att träna med dessa tjejer! Så opretantiöst och lättsamt, men ändå riktigt ansträngande och utvecklande, om man vill.

Vi mjukade upp och aktiverade kroppen med yoga för löpare signerad Sara Ivarsson. Därefter joggade vi ett varv i "cirkeln" (ca 400m), körde ett par löpskolningsövningar och så joggade vi ett varv till. Sen drog vi igång med en intervallstege 2 min (1 min vila), 1 min (30 s vila) och 30 s (30 s vila). Hela 6 varv hann vi med, tror jag, för som vanligt tappade jag räkningen där mitt i någon stans, trots att jag hade alla intervallerna programmerade i en app i telefonen. Vi anslutande med styrkeövningar för vrister och fotleder och en kort stretch.


Alla ni som vill springa med som inte riktigt får till det på egen hand, sök upp en löpgrupp och häng på dem. Det är så mycket roligare att springa i grupp! Är det svårt att ta sig iväg? Ja, det är en prioritering du själv måste göra, men jag lovar att det är värt att prova i alla fall. När du väl kommit igång med löpningen i grupp är sannolikheten mycket större att du tar dig ut även på egen hand. B.A.B.Y. Runners Team finns på 22 platser i Sverige. Kolla här om det finns en grupp nära dig. Bor du i närheten av Malmö så häng på vår grupp. Det är helt gratis och ALLA (ja, alla) kan vara med!

Tänker du att du inte är någon "löpare" (vad det nu innebär)? Kul, då har vi något genemsamt! Jag gillar inte nödvändigtvis att springa men jag gillar att träna utomhus och jag gillar att träna tillsammans med andra. Jo förresten, att jogga/springa en runda i skogen i sakta mak, helt utan prestation, det tycker jag är härligt. Och så gillar jag att springa korta intervaller, för det är jag bra på. :) Jag tror att alla kan springa, på sitt sätt.

Flygande hälsningar /Nellie

Race report Dalby trail

Igår kände jag mig äntligen pigg och kry nog att ge mig ut på en joggingtur. Jag var så otroligt sugen på att komma ut i skogen och gav mig planlöst iväg på en tur när solen redan stod lågt på himlen. Tanken var att jag skulle varva jogg och gång för att inte ta i för mycket så jag hare ställt klockan på 1 min intervall, men det visade sig att springa och fotografera fungerade mycket bättre, så efter ett tag stängde jag av klockans intervallalarm. Jag joggade, stannade och fotograferade, och joggade en bit igen. Och så höll jag på större delen av rundan. Mot slutet blev det dock färre stopp eftersom det började skymma och jag kände att det var läge på att ta mig hem innan det blev allt för mörkt.  Här kommer min runda i bilder:

Solen stod lågt när jag gav mig iväg (fast det var inte så mörkt som det ser ut).

Vackra stigar med vitsippor.

Jag stannade för att göra dagens Yogaspring-position, halv brygga. Detta var min utsikt.

Jag sprang vidare på en välkänd stig...

...för att sedan vika av mot okänd mark, och ja, det är ju alltid lika spännande

Vart tog stigen vägen?

Visst ser det ut att öppna upp sig en bit längre fram...?

Det gjorde det. Jag kom ut intill en åker och kunde tag mig runt den i traktorfåran.

Rapsen är på G. Tänk vad vackert det kommer vara när hela fältet står i blom!

Dalby hage i kvällssol. Behöver inte säga mer än så.

Jag tog en avstickare i Dalby söderskog nationalpark.

Nationalparken bjöd på massa vårblommor...

...och en stor snäcka.

Sista skogsstigen innan jag joggade hem den sista biten.

Flygande hälsningar /Nellie

Löpning med B.A.B.Y.

Det var väldigt länge sedan jag var med B.A.B.Y.-tjejerna och sprang på Bulltofta och jag längtar verkligen efter att ge mig ut och känna på löpsteget. Min förhoppning är att kunna komma igång med löpningen så smått om ett par veckor och att kunna leda löppass igen framåt våren. Fram tills dess så vet jag att de andra tjejerna kör på och peppar varandra till att våga lite mer.  

Vill du vara med och träna tillsammans med ett gäng glada tjejer på amatörnivå så kolla här. Vi kör vanligtvis intervaller av något slag och alla kan vara med, oavsett nivå. Jag lovar! Visst är det lite kyligt vissa dagar men det är det ingen som tänker på när vi kommit igång och börjat röra på oss. Tänkt vad smart det är att bygga upp kroppen under vårvintern så den är redo för lite längre turer i den underbara vårluften!

Idag fick vi lite försmak av just våren men det dröjer nog ett tag till innan den är här på riktigt. Men det var helt underbart att känna solens värma strålar på nästippen idag. Gärna fler sådana dagar!

Flygande hälsningar /Nellie

Yoga för löpare

Denna helg har det blivit mycket yoga. För mitt vanliga pass på lördag morgon och idag även ett yogapass för löpare med Coach K Runners. Det är alltid lika roligt att leda pass med nya yogautövare, speciellt när de vanligtvis tränar något annat. De flesta blir förvånande hur "jobbigt" det är rent fysiskt och de flesta verkar gilla det. Idag var inget undantag.

Vi fokuserade lite extra på fötterna detta pass och det kan verkligen vara riktigt utmanande, men välgörande. Efteråt. Tänk att vi går på våra fötter hela dagen och vi förväntar oss att de ska bära oss överallt. Det minsta vi kan göra är att ge dem (fötterna alltså) lite extra omsorg lite då och då.

Tack Suz för att du bjöd in mig att yoga med er igen och tack för bilderna. :)

Flygande hälsningar /Nellie

Sövde triatlon från sidan

Idag har jag varit i Sövde på triathlonpremiär. Alltså jag har varit på ett triathlon, som funktionär, för att stötta och hejja på de som simmade, cyklade och sprang. Och vilken dag det har varit; sol, vindstilla och inte allt för varmt. Det kom dessutom några droppar regn i mitten någonstans och fräschade upp luften. Kl 9 gick starten för sprintdistansen som består av 400 m simning, 20 km cykling och 5 km löpning. Jag hade med mig två laddade tjejer från Coach K Runners i bilen som även de hade triathlonpremiär, fast som deltagare. Ni kan läsa mer om Suz och Gabriellas upplevelser om loppet, de som sett banan på nära håll.

Det var superkul att peppa och tjoa på alla deltagare och jag tycker att det är fascinerande hur olika respons olika personer ger. Vissa ler, en del tackar och andra har stone face. Det finns säkert de som tycker att jag var sjukt irriterande med mina käcka tillrop, men jag hoppas att de flesta fick lite extra fart under fötterna i alla fall.

Nästa år är planen att jag ska stå på startlinjen. Jag tänker att varje moment för sig är ju genomförbart så hur svårt kan det vara? Jag ska fortsätta med simningen under sommaren i alla fall för där har jag fortfarande mycket kvar att lära. Vem mer är sugen på att hänga på?

Flygande hälsningar /Nellie

Utmaningar

Denna maj månad har jag ju hakat på två olika utmaningar, båda med en upphovskvinna vid namn Sara. Hur har det gått då? Inte riktigt så bra som jag hade hoppats på, men det är helt ok i alla fall. För min del handlar det inte om att följa en strikt plan. Jag ser det mer som inspiration till motivation och ett tillfälle att prova nya saker, och kanske omvärdera invanda mönster.

Träningsplanen var att motionera minst 30 varje dag med antingen yoga, styrka och någon forma av konditionsträning. Jag har kommit igång lite lätt med morgonträning som jag funderat på ett bra tag och det känns hur bra som helst. Mina egna löppass har gått i skogen och det har varit riktigt härligt. Ingen prestation, ingen tidtagning, ingen musik. Bara jag och skogen, och mina nya terrängskor. Dessa två saker är definitivt något jag tar med mig framöver, kanske det till och med kan bli en kombination under sommarledigheten. Terränglöpning på morgonkvisten, det låter riktigt fint det!

Om lite mer än en vecka så är det dags för årets bästa lopp, Kullamannen. Jag håller mig dock fortfarande till den kortaste sträckan på 6 km. Men en vacker dag, då ska jag minsann var med på den dubbla sträckan. Just wait and see...! :)

Flygande hälsningar /Nellie

Sköna majplaner

Denna maj kommer gå i träningens tecken. Jag har lagt om mitt jobbschema så att jag ska kunna komma ut på morgonjogg 2 dagar i veckan. Första gången var i måndags denna veckan och jag ska inte säga att det var lätt men väl ute så var det så klart jätteskönt. Det svåraste är ju oftast som bekant att komma ut genom dörren. Jag har länge tänka att det skulle vara skönt att träna på morgonen, innan jobbet, så jag vaknar ordentligt och så att det blir av. Men det har suttit långt inne. Nu var det vårens intåg och Saras utmaning Inte så himla fasansfullt jobbig maj som fick igång mig. Samtidigt har jag ju hakat på en annan Saras detox och grejen är att de funkar jättebra att kombinera.

Inte så fasansfullt jobbig maj innebär:
7 styrkepass

7 terrängpass

7 rörlighetspass

7 morgonjoggar

3 av något man aldrig gjort förut

Hittills har jag klarat av 2 morgonjogg, 1 rörlighetspass och 1 styrkepass, så jag ligger lite efter. Detoxen har gått sisådär, ett par mackor med smör har redan slunkit ner. Men jag är inte allt för bekymrad över det, det gäller ju bara att göra medvetna val och smörmackorna var ett sådant.

Flygande hälsningar /Nellie

Inte så jobbig april?

April börjar lida mot sitt slut och så även Saras utmaning som jag skrivit om tidigare. Jag är nu uppe i 30 pass i så resten av april kan jag unna mig att bonusträna. Jag måste säga att det inte har varit en särskilt jobbig månad träningsmässigt och jag reflekterar över varför jag känner så. Borde det inte ha varit det? Har jag mesat? Så här känner jag ofta och jag tränar hela tiden på att vara nöjd med de träningspass jag har gjort. Vissa pass är korta och andra mindre ansträngande, och nu när jag tittar tillbaka så tänker jag att jag kanske varit för "snäll" med vad jag kallat ett träningspass. Men i nästa andetag tänker jag att det är ju bara jag själv som avgör det! De lättare och kortare passen räknas de också. Kanske är det till och med är så att de behövs för att skapa balans?

Dag	Aktivitet
Måndag 21/4	Yoga
Tisdag 22/4	B.A.B.Y-löpning
Onsdag 23/4	Lite av varje
Torsdag 24/4	Morgonyoga + armstyrka
Fredag 25/4	Simning + traillöpning
Lördag 26/4	Morgonpromenad + Yoga
Söndag 27/4	Långpromenad

Framöver kommer det bli mer löpning av som förberedelse inför Kullamannen 2014. Det ska bi kul att springa in de nya terrängskorna och att köra lite längre och fläskigare pass. Det känns som om det behövs. Förhoppningsvis har jag lagt en bra grund att stå på så jag slipper få ont i höfterna (eller någon annan stans för den delen).

I morgon blir det bildkavalkad från denna underbara söndag som spenderats med vänner ute i det underbar vårvädret. Vi har varit på kosläpp, gått långpromenad i skog och vid hav och ätit jättegod mat.

Flygande hälsningar /Nellie

Inov-8

Det var kärlek vid första provningen. Men för att inte bara välja första bästa så provade jag ett gäng till. Ingen annan hade någon chans mot dessa följsamma och färgstarka godingar. Jag var så exalterad att jag var tvungen att ta dem på en jungfrutur redan ikväll. Med lätta fötter skuttade jag fram och jag kände i hela kroppen att nu jäklar ska det bli åka av!

Flygande hälsningar /Nellie