Varmt och tungt!

Jag har varit seg i kroppen sedan de (för mig) tuffa intervallerna i onsdags. I dag var det tänkt att jag skulle ge mig ut på en lite längre runda än vanligt, helst på 10 km eller mer. Det kändes sådär när jag stack ut men jag tänkte att jag lyssnar på en bra podcast och jag tar det riktigt lugnt, då borde det gå. Jag värmde t.o.m. upp innan jag startade klockan. Jag började gå ett par hundra meter, joggade superlugnt ett par hundra meter för att sen stanna och göra utfallsteg. Efter uppvärmningen kändes det ändå rätt ok. Jag hade kommit till skogen och skön skugga. Jag startade klockan och satte av lugnt och sansat. Emmas röst var med mig, både var gäller tekniken och att jag orkar. Ändå var det som om kroppen inte alls ville. Efter bara ett par km så var jag trött, och väldigt väldigt varm. Jag ville stanna flera gånger men tänkte att Emma skulle tycka att jag var mesig. Tankens kraft var det ja, så jag affirmerade "jag är stark" "jag är stark" "jag är stark" men utan särskilt bra resultat. Benen var stela och krampen var nära. Jag stannade och gick istället. Först kändes det som ett nederlag, sedan som ett bra beslut, sen ett misslyckande osv. Benen kändes bättre efter ett tag och när jag kom till ett vägskäl så valde jag en lite längre väg tillbaka och bestämde mig för att jogga. 2 km till fick jag ihop och det kändes bra att åtminstone avsluta starkt (eller ja, starkare än i mitten på rundan i alla fall). Jag mötte upp familjen på utebadet, lill-tjejen hade dock inte somnat för lunchvila ännu så innan jag kunde kasta mig i bassängen så vaggade jag vagn och passade samtidigt på att stretcha lite.

Efter rundan, i väntan på att bebis ska somna så jag kan bada.

I morgon bär det av mot Blekinge igen, först på 40-årsfest ute på en ö i skärgården, sedan ett par dagar till på segelbåten. Så, nu blir det kanske lite glesare bland inläggen här igen. Ha en riktigt skön helg!

Flygande hälsningar /Nellie