Bananmellis

I kväll är det jag som sitter här hemma och konstaterar att sommarledigheten är slut, efter 8 veckor. Jag känner mig så glad och tacksam att vi valde att vara hemma så många veckor tillsammans hela familjen. Och vilken sommar vi har haft! Vädret har visat sig från sin bästa sida och då är Sverige verkligen underbart. Vi hade planer på en eventuell utlandssemester men den bestämde vi oss för att spara till ett senare tillfälle. I morgon är det jag och lill-tjejen som går till förskolan och maken åker till jobbet, om han hittar dit efter 10 månaders pappaledighet. En ny era börjar.

Nu när vardagen sätter fart igen så gäller det att komma igång med planering och prioritering och förberedelser både för träning och bra mat. Är det något som jag (och vi som familj) verkligen prioriterar så är det bra mat. Här kommer ett tips på ett riktigt gott, snabbt och näringsrikt mellanmål.

Bananmums

En banan
2 tsk nyttigt fett (kokosolja, ghi etc)
Kanel
Rostade nötter

Dela bananen på längden
Bre på fettet
Pudra över kanel
Hacka nötterna grovt och sprinkla över

Flygande hälsningar /Nellie

Rekord

Igår var det dags för 10,2-rundan igen, fast denna gången skulle jag springa på egen hand, utan maken eller någon annan om höll koll på mig, tiden och tempot. Jag våndades redan kvällen innan men bestämde mig där och då när på dagen jag skulle springa och föreställde mig hur grymt det skulle vara att klara det själv, och bara för min egen skull, även om jag också vill visa coach Emma att jag kan.

Uppladdningen blev inte direkt som jag hade hoppats. Mindre och sämre sömn och en väldigt gnällig förmiddag. För en kort stund var jag till och med inne på att skjuta upp rundan till senare på dagen men jag kom snabbt på bättre tankar. Jag vet ju att det inte hade blivit bättre. Så jag tog mig i kragen, tänkte bra tankar och gav mig av.

Kan ni tänka er, jag persade med hela 4 minuter (sedan förra veckan) ! Jag har visserligen sprungit milen betydligt snabbare i mina unga år men de resultaten anser jag vara preskriberade vid det här laget. Jag valde att strunta i att hålla koll på tiden under rundans gång, och på så sätt testa hur bra jag har koll på att "känna" tempot. Det hade jag hyfsat bra koll på.

Det var en härlig känsla att stanna klockan och se att det hade gått ungefär så snabbt som jag trodde. Kroppen känns dock något trött idag, fötterna har skav och höfterna gillar inte riktigt löpningen så frågan är om jag ska satsa på fler intervallpass istället framöver. Jag får överlägga saken med coachen. Vad tror ni är bäst? Fortsätta med "långa" pass eller satsa på kortare och mer intensiva intervallpass?

Så här glad blir man efter en löprunda!

Flygande hälsningar /Nellie

En så'n där dag

Idag är en sådan där dag när jag inte riktigt känner mig nöjd efter en måltid, inte mätt och belåten, oavsett vad jag äter (ja visst, lingonveckan är på ingång). Efter en sen och även den icke tillfredsställande middag så gick jag och letade i skåp och lådor efter något smaskigt. Jag hittade lite av varje men inget direkt som jag var sugen på, förrän maken påminde mig om 88:an-glassen. Jag tittade frågande på honom, vad är det för glass? Sen kom jag ihåg, det är en rektangelformadhalvlitersglassförpackningipapper med 88:an-smak, ni vet en så'n som man brukade dela och äta direkt ur med en sked. Jag brukade i alla fall det, när jag var, hmm, ung? I kväll kände jag mig alltså som 17 igen och gjorde precis så, förutom att jag nöjde mig med en tredjedel av rektangeln. Ja ja, jag vet att jag har skrivit tidigare att jag inte gillar "vanlig" glass, men i dag har helt enkelt en så'n där dag, en hederlig "jag är sugen på glass"-dag. Mums!

88:an glass i ny förpackning

ps. 88-an-glassen kan rekommenderas om man gillar 88a.an vill säga.


Flygande hälsningar /Nellie

Brösarps backar

Vi har haft minst sagt växlande väder de senaste dagarna. Klart och soligt för det mesta med korta men intensiva regnskurar. På eftermiddagen tog vi en tur till Brösarps backar (ja just det, vi är i Kivik och hälsar på svärföräldrarna) men mer om det snart. Jag hade nämligen ett löppass inplanerat och jag tänkte att det var lika bra att riva av det på förmiddagen. Jag fick med maken även denna gång. Intervaller var planen och så blev det, i backe. Jobbigt men gött! Vi värmde upp med en relativt lugn jogg till Vitemölla och tillbaka, så härligt att springa längs havet. Det blev drygt 2 km men med stopp halvvägs för att stretcha och skyla för (ös-)regnet. Sen var det dags för backen. Vi sprang den första i ett tempo som verkade rimligt, ansträngande men inte ap-jobbigt, och markerade hur långt vi kom på en minut. Det blev vår backsträcka. Sen sprang vi nio till och hade som mål att hålla oss under minuten, och gissa vad, det klarade vi! Den sista gav vi järnet och grejade det på 51 sekunder. Grymt bra tycker jag! (positiv pepp till mig själv). Just efter sista omgången kom en ny skur, fast då var vi redan på väg ut på piren för att bada. Det är en härlig känsla att bada när det regna, lite dubbelt liksom, man blir blöt från alla håll och kanter. 15 grader i vattnet var skönt svalkande (jo jag tycker faktiskt det!).

Brösarp ja, dit tog vi oss på eftermiddagen. Ännu fler backar, det kändes i benen. Men oj så vackert det är i det böljande landskapet. Och korna med sina kalvar är så gulliga och inte alls skygga. Fast lite avvaktande var de allt, klappa dem fick man inte. Mest imponerande var att lill-tjejen orkade ta sig hela vägen upp för den första långa backen till fots. De små fötterna pinnade på bra vill jag lova.

Brösarps backar

 Vi hittade perfekt mogna björnbär. Synd att det är så snårigt och sticksigt bara. Gott var det!

Björnbär

Flygande hälsningar /Nellie

Odla i pallkrage

Det har som sagt varit översvämmning i våra pallkragar. Mest beror det på squash-plantorna som verkligen brett ut sig, men även levererat fruk, eller rättare sagt grönsaker. Det är inte många måltider här hemma som saknar squash, undrar just hur länge det dröjer innan vi tröttnar. Tyvärr betyder squashens frammarch även att vissa andra grönsaker fått något mindre sol och utrymme, morötterna till exempel. Två rader morötter blev det absolut nada av. Rödbetorna ikaså. Nybörjarmisstag javisst! Jag ser redan fram emot nästa års sådd som kan planeras med lite bättre kunskap och erfarenhet.

En vanlig skördedag

Gurkörten som jag ville ha för att kunna förgylla maten med blommor a la Tareq style blev gigantiska och blommorna var grövre och mer ludna än jag hoppats på. De var dessutom stickiga, blev betydligt högre än jag trodde (eller hade läst på fröpåsen) och lockade till sig massa löss. Vi skulle ha satt krasse istället som vi tänkte. Nästa år, då ska vi minsann ha vackra ätbara blommor i massor!

Vad mer, jo broccolin, den var också en flopp. Det var en sån där "sparrisbroccoli" tror jag, dvs det blev stänger med broccoliklasar istället för ett stort huvud. Vi skördade två stänger, kanske tre, resten mumsade någon annat i sig, något litet kryp misstänker jag.

Morötterna som inte skymts av de stora (och stickiga) squashbladen, de är inte så värst stora och inte så många men väldigt goda. Bondbönorna verkar också vara lössgodis (nej, inte lösgodis!) så de blev inte många bönor att hurra för.

Pallkragarna mitten på juni

Pallkragarna början på augusti

Jag har nu mitt hopp till fänkålen, det är tre stycken som verkar växa bra. Fänkål är framför allt gott tillsammans med fläskkött eller fisk.

Flygande hälsningar /Nellie

10,2 km

Idag var dagen då jag skulle bevisa för mig själv att jag kan springa en mil. Jag hade löpardate med Emma och min svägerska skulle hänga på för att få ta del av Emmas braiga tips och pepp. Men, det blev ändrade planer och plötsligt i morse så var jag utan joggingsällskap (för man får nog kalla det jogging snarare än löpning, vad nu skillnaden är vet jag i och för sig inte riktigt). Jag kände att detta kommer bli en tuff mental runda och jag frågade mig själv, "kommer jag klara det när det är bara jag"? Jag kom på att eftersom lill-tjejen hälsade på hos mormor så kanske maken ville hänga på? Till min stora glädje ville han det! Det är så skönt att ha någon med sig som håller koll på distansen och levererar info om hur jag/vi ligger till. Jag är verkligen inget fan av krångel med tekniska så kallade "hjälpmedel" vid löpning/jogging, jag blir bara irriterad och slösar energi i onödan. Dessutom behöver jag någon som ser om jag stannar, någon som gör att jag vill prestera. Konstigt det där, varför räcker det inte med att jag själv ser? Hur gör ni för att pusha er själva när det känns tufft? Jag behöver lite tips!

Hur gick det då? Jo, jag mjukade upp med en sekvens yoga anpassad för innan löpning. Rundan skulle gå lååångsamt så jag skulle fatta att jag visst kan springa/jogga/lufsa (eller vad man ska kalla det) 10 km.   Eftersom det är relativt kuperat på banan så blev kilometertiderna mycket varierande. Efter 10.2 km (vilket är distansen vi ska springa om ett par veckor) visade klockan 1.07.30. Benen var trötta och höger höft gjorde lite ont. Dessa höfter, de verkar vara min akilleshäl. Jag avslutade med lite fler yogaövningar och hoppas det ska hjälpa höften och kanske till och med göra träningsvärken lite mildare. Vi får väl se...

Lunge, innan joggingrundan.

Stel i baksida lår, också innan joggingrundan.

I morgon är det dags för yoga- och tabatapass igen. Härliga lördagsmorgon!

Flygande hälsningar /Nellie

Solglasögon

När man arbetar i trädgården och solen skiner är det bra med solglasögon. Leksaker i alla ära men ill-tjejen tyckte att det var himla kul att låna mammas brillor. Och jag lät henne hållas.

Jag hade kameran med mig ut i trädgården för att föreviga översvämningen i pallkragarna innan jag gick loss och rensade bort det som vi inte kommer använda, för att ge mer plats åt det som återstår att skörda. Men mer om det vid ett senare tillfälle...

Flygande hälsningar /Nellie

Kalasdag

Vi är tillbaka på Tromtö, samma ställe som vi firade midsommar på. I går vaknade vaknade vi till strålande sol och ett stilla hav. Det var läge för ett morgonbad. Men först sjöng vi för maken och gav honom paket. Dagen fylldes med en cykelutflykt för att handla lite förnödenheter och sen en himla massa bad. Och så tårta så klart! Vi avslutade med en försenad middag och på det lite skönsång framför elden. Denna dagen ska jag minnas senare i år när regnet står i sidled och man helst undviker att sticka näsan utanför dörren.

En riktigt god tårta fylla med massa bär!

Denna dag började lite blåsigt men blev riktigt skön den också. I dag var det lill-tjejen som stod för det mesta badandet. Plötsligt var det helt ok att "simma runt" och skvätta massa vatten, även där hon inte bottnade. Jag undrar vad det är för tricks hennes morfar har. Lära barn att simma, det kan han! För mig och maken blev det en varm, men rätt bra löprunda. Naturen är underbar! Jag kan dock inte med att stanna för att fotografera så bilder visar jag sällan från min  löprundor. Men tänk er tät lövskog med en massa små snirkliga stigar som följer vattnet och där eftermiddagssolen precis hittar igenom på vissa ställen. Magiskt!

Grillen på Tromtö. Här samlas alla för att laga middagmat. Här spelades det även gitarr in på småtimmarna framför "lägerälden".

Nu ska det dock bli skönt att hoppa ner i sin egna säng. Tabatapass väntar i morgon bitti, bäst att ladda.

Flygande hälsningar /Nellie

Sensommar

Skickar en liten hälsning från Tromtö i Karlskrona skärgård. Vi sitter nu och väntar på glöd för att grilla vår kvällsmat. Kanske det blir ett kvällsdopp i det ljumna vattnet. 25 grader mäter badtermometern, det är ju sannerligen inte varje sommar det blir så varmt.

Imorgon börjar en ny vecka, för vår del innebär det de sista två semesterveckorna. Vi ska fira makens födelsedag. Det blir sång, presenter och tårta. Ha en bra vecka!

Flygande hälsningar /Nellie

Varmt och tungt!

Jag har varit seg i kroppen sedan de (för mig) tuffa intervallerna i onsdags. I dag var det tänkt att jag skulle ge mig ut på en lite längre runda än vanligt, helst på 10 km eller mer. Det kändes sådär när jag stack ut men jag tänkte att jag lyssnar på en bra podcast och jag tar det riktigt lugnt, då borde det gå. Jag värmde t.o.m. upp innan jag startade klockan. Jag började gå ett par hundra meter, joggade superlugnt ett par hundra meter för att sen stanna och göra utfallsteg. Efter uppvärmningen kändes det ändå rätt ok. Jag hade kommit till skogen och skön skugga. Jag startade klockan och satte av lugnt och sansat. Emmas röst var med mig, både var gäller tekniken och att jag orkar. Ändå var det som om kroppen inte alls ville. Efter bara ett par km så var jag trött, och väldigt väldigt varm. Jag ville stanna flera gånger men tänkte att Emma skulle tycka att jag var mesig. Tankens kraft var det ja, så jag affirmerade "jag är stark" "jag är stark" "jag är stark" men utan särskilt bra resultat. Benen var stela och krampen var nära. Jag stannade och gick istället. Först kändes det som ett nederlag, sedan som ett bra beslut, sen ett misslyckande osv. Benen kändes bättre efter ett tag och när jag kom till ett vägskäl så valde jag en lite längre väg tillbaka och bestämde mig för att jogga. 2 km till fick jag ihop och det kändes bra att åtminstone avsluta starkt (eller ja, starkare än i mitten på rundan i alla fall). Jag mötte upp familjen på utebadet, lill-tjejen hade dock inte somnat för lunchvila ännu så innan jag kunde kasta mig i bassängen så vaggade jag vagn och passade samtidigt på att stretcha lite.

Efter rundan, i väntan på att bebis ska somna så jag kan bada.

I morgon bär det av mot Blekinge igen, först på 40-årsfest ute på en ö i skärgården, sedan ett par dagar till på segelbåten. Så, nu blir det kanske lite glesare bland inläggen här igen. Ha en riktigt skön helg!

Flygande hälsningar /Nellie