Kaffe Kaffe Kaffe

Detta inlägg skulle ha publicerats för ett par dagar sedan men av någon anledning var det nu bara ett utkast. Ni som undrat varför jag pratat om kaffets vara eller icke vara kommer förstå vad det är jag refererar till nu. :)

Vad har ni för förhållande till kaffe? Mitt är aningen svajigt och kaffet har inte en självklar plats i mitt liv. Jag har aldrig riktigt känt av kaffets uppiggande effekt och ibland har jag önskat att jag fick den där kicken som många pratar om, och ibland har jag känt att det är rätt skönt att inte ha det kaffesuget som det ofta hör ihop med. För de flesta är nog kaffedrickandet en rutinsak som man gör utan att fundera på så mycket, med all rätt. Det är ofta förknippat med att ta en paus, antingen från jobbet eller från något annat man håller på med. Själv har jag sedan ett par år gått över till att i princip bara dricka finkaffe, dvs espresso eller latte. Jo, man kan säga att jag är en kaffesnobb. Som om det inte vore nog med att jag är kräsen med maten! Istället dricker jag te, eller vatten (helst ljummet). Eftersom kräsenhet är ett tydligt drag hos mig så har jag självklart med mig eget te till jobbet. Oftast blir det något örtte eller ett kryddat rött te. Pukka och Yogi-teer är mina favoriter för tillfället.

De senaste veckorna har jag dock med en viss sorg upptäckt att mitt morgonkaffe som jag dricker på vägen till jobbet (en latte som jag gör hemma) har mer negativ än positiv effekt. Det är inte så att jag mår dåligt av det men jag märker att magen inte hurrar när kaffet rinner ner. Men, det är ju så gott! Jag har funderat på om det var dags att ta en paus från kaffet helt och hållet för att se vad som händer. Jag vet att det är det jag borde göra även om det tar emot lite. Jag kan ju se det som ett test för att utvärdera vad det blir för skillnad. Då känns det bättre, då behöver det ju inte vara för alltid.

Flygande hälsningar /Nellie