Utveckling och lärande

Efter helgens utbildning känner jag mig rätt mör i skallen och jag skuttade inte precis ur sängen i morse. Faktum är att jag till och med sköt på morgonyogan till resten av familjen lämnat huset och  jag egentligen borde köra till jobbet. Min förhoppning var att jag skulle piggna till lite av yogan men jag vet inte det, jag tycker att jag mest har gäspat större delen av dagen och det var segt att ta sig igenom dagens arbetsuppgifter.

Min reflektion efter helgens kurs är att jag har en mycket mer avslappnad inställning till tenta och prov nu för tiden. Jag oroar mig helt enkelt inte då mycket för hur det ska gå och jag utgår redan från början att det kommer att gå bra. Rött skönt faktiskt. Så var det inte under gymnasiet och inte heller på högskolan (och förmodligen inte på låg- mellan- eller högstadiet heller men det kommer jag inte ihåg). Då var jag mycket mer nervös och hade även svårt att känna när jag hade läst tillräckligt, vilket innebar att jag ofta plugga det "för mycket" och på tentan/provet kände jag sedan att jag inte fick "visa vad jag hade lärt mig". Någon som känner igen sig?

Men, bara för att jag nu för tiden har en större tilltro till min egen förmåga så betyder ju inte det att jag kan eller vill strunta i att plugga, och nu är det hög tid att sätta igång att repetera skelettdelar, ledrörelser och muskler, men jag förhalar det hela tiden. Uppenbarligen eftersom jag sitter och skriver detta istället! Det precis som det alltid har varit under olika tider av studier, svårt att komma igång...men nu gör jag det!

Flygande hälsningar /Nellie