Celluliter

Normalt sett så är jag inte så förfärligt brydd över mina celluliter. Inte så att jag gillar dem, men jag tycker inte att det är värt att hetsa upp sig över dem heller, de är ju där antingen jag gillar det eller ej. Nu pratar jag om celluliterna på låren och rumpan, som är rätt vanliga ställen att finna dem på. Men, under både denna graviditeten och den förra så har jag fått celluliter på armarna. Jo, du läste rätt, på armarna, eller för att vara lite mer specifik, överarmarna. Det stör mig desto mer. I kombination med nästan obefintliga armmuskler så blir konstrasten stor mot mitt normalfall och därför har jag inte lika lätt att acceptera dessa gropar. Jag vet att de kommer försvinna så småningom men jag minns också att det tog lång tid efter lill-tjejens ankomst innan jag ville ha kortärmat på mig igen.

Det är både fåfängt och ytligt, jag vet. Jag är samtidigt mycket tacksam för att båda mina graviditeter varit så smärtfria och passerat utan större obehag (hittills i alla fall). Men armcelluliterna, de har jag tydligen hängt upp mig på. Ibland blir jag så trött på mig själv. Jag menar, värre saker har ju inträffat.

Flygande hälsningar /Nellie